Hoppas ni alla haft en fin helg och har det bra på semestrar och/eller jobb.

Förra måndagen fick jag komma hem igen efter den andra cellgiftsbehandlingen. De första dagarna mådde jag mest illa och var trött och sov. På lördagen var det dags att åka in till akuten igen då jag fick feber och snuva. Har legat inne på KS sedan dess och får antibiotika. Idag mår jag mycket bättre och har hittills varit feberfri sen i morse, men blir nog kvar till onsdag åtminstone för observation.

I övrigt känns mitt liv väldigt märkligt, befinner mig i limbo. Är som om jag varit med i en trafikolycka och blivit allvarligt skadad och väntar på huruvida jag kommer klara mig. Ens liv förändras bara på några sekunder. Det värsta jag kunde tänka mig när jag gick till min vårdcentral och tog blodprov den 12 juni var att jag hade en så allvarlig järnbrist att jag skulle vara tvungen att få järn via sprutor under en period. Istället hamnade jag här. Har fortfarande svårt att förstå det även om jag inte är i chock längre. Allt jag kan göra är att ta mig igenom en dag i taget, vissa stunder en timme i taget. Allt handlar om att vänta på besked som jag kan få först om ca 2 veckor vid nästa benmärgsprov. Nästa cellgiftsbehandling är preliminärt bokad att starta den 10 augusti.

Som jag skrev sist så har min syster fått besked att hon matchar med mig och kan ge mig stamceller (om läkarna får bort mina tumörer först). Hon måste dock genomgå ytterligare tester på Karolinska i Huddinge som har hand om stamcellstransplantationer innan det är helt hundra. Jag känner mig väl ändå rätt säker på att det inte borde vara några problem. Mina syskon fick lämna blod för testerna, inte bara topsa sig, så sannolikheten att hon verkligen kan ge mig stamceller om det blir aktuellt måste vara hög.

Inför stamcellstransplantation behövs ytterligare en cellgiftsbehandling för att slå ut kroppens immunförsvar eftersom att stamcellerna ger en ett helt nytt immunförsvar. Det innebär också att alla vaccinationer jag fått som barn t.ex. måste tas på nytt. Så himla märkligt. Men så häftigt att det går och så tacksam för all forskning!

Idag har jag varit ute lite i parken här bakom och promenerat lite. Måste dock vara försiktig med att vara i solen då cellgifterna förtunnar huden så jag höll mig i skuggan. Haft på mig landstingets J. Lindebergkollektion* som vanligt. Mycket snyggt.

Sen måste jag bara avsluta med att säga att alla som jobbar här på KS och ASIH-teamet (avancerad sjukvård i hemmet) som tar hand om mig hemma är helt fantastiska. Beundrar alla som valt vårdyrket och klarar av att vara både professionella och mänskliga samtidigt.

Kram

*Loggan är faktiskt slående lik.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *