Besked.

Besked.
I onsdags fick vi reda på att mina tumörer gått ner till 4%. Väldigt glädjande då gränsen för en lyckad transplantation ligger på under 5%. (Yey!)

Rättelse.
Avvikelsen jag har ÄR genetisk. Frågan är huruvida den är ärftlig. Det är detta som kollas upp i ett labb i Uppsala. På måndag borde vi få svar. Om den är ärftlig måste de som sagt kolla så att min syster inte har avvikelsen, för i sådana fall är det den som orsakat cancern och då ger hon bara detta tillbaka till mig genom donationen. Verkar onödigt.

Om stamcellstransplantation.
Igår var vi på informationsmöte med överläkaren för CAST på Karolinska i Huddinge (Centrum för Allogen Stamcellstransplantation). Förutsatt att min syster kan donera kommer transplantationen att ske vid månadsskiftet aug/sep. Då läggs jag in den 24 augusti för en femdagars cellgiftsbehandling som kommer vara ännu starkare än tidigare för att slå ut så mycket det bara går av mina egna celler. Själva transplantationen sker genom blodet under några timmar. Sen mår man jättedåligt i ungefär tre veckor och ligger inne på sjukhuset hela tiden. Kommer var än mer infektionskänslig än efter en ”vanlig” cellgiftsbehandling. Får dock ta emot besök så länge ingen är sjuk, men fler restriktioner kring mat och annat. Ventilationssystemet är tydligen bättre på avdelningen i Huddinge då jag blir mer känslig mot mögel och annat. Alla rum har en luftsluss, dvs. en hall och det är viktigt att man stänger dörren i hallen bakom sig innan man går in i.
Sköterskorna kommer att ta blodprover kl.5 varje dag och läkare besöker en flera gånger under dagen. Finns risk för att drabbas av väldigt allvarliga infektioner under den här tiden och även tiden efter i upp till 6 månader.
Efter en månads sjukhusvistelse får jag komma hem. Kommer att åka in till sjukhuset ca 3 dagar i veckan för koll och måste vara fortsatt försiktig med en massa saker. Blomkrukor kan innehålla mögelgifter, byggdamm kan orsaka svampinfektioner osv. osv. Sjukskrivning på heltid i ett halvår får jag räkna med.
Överläkaren var väldigt pedagogisk och gav ett lugnande intryck. Han har jobbat med detta sedan 1980, lika länge som jag levt helt enkelt.
Om min syster mot förmodan inte kan donera kommer jag behöva ytterligare en cellgiftsbehandling för att hålla cancern nere under tiden de letar efter en obesläktad donator. Läkaren lät dock inte så bekymrad för detta, dvs. han trodde att det inte skulle vara några problem med att hitta en donator. Svårigheten kan vara att hitta en donator som matchar så bra som möjligt. Det finns en fördel med att min syster donerar då våra immunförsvar ändå liknar varandra något. Detta innebär att jag behöver äta immunhämmande medicin i bara tre månader istället för sex månader som krävs vid en obesläktad donator. Risken för dödlig utgång minskar också om det är min syster som donerar*.

Statistik.
Anledningen till att jag måste genomgå en transplantation är för att min leukemi har orsakats av MDS (Myelodysplastiskt Syndrom) vilket enkelt uttryckt innebär en störning i benmärgen: http://www.blodcancerforbundet.se/myelodysplastiska_syndrom….
– Utan stamcellstransplantation är det 95% risk att cancern kommer tillbaka.
– Under transplantationsperioden och återhämtningen är risken att drabbas av en dödlig infektion 5-10%. *Med min syster som donator sade läkaren att risken är nere på 5%.
– Efter återhämtningen, om jag väl blivit frisk, kommer jag alltid att ha 30-40% risk för återfall.
Även om den sista procentsatsen är högre än vad jag hoppats på så är den ju bättre än den första… Får försöka se det som att det är 60-70% chans att jag får leva cancerfri.

Har haft två väldigt tuffa månader som nu förhoppningsvis ska avrundas med sex kanske ännu tuffare. Bara att kasta sig in.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *